Misslyckad Vildsvinsjakt
Som jägare strävar man ALLTID efter att göra bra och direkt dödande skott.
Det händer dock att det inte alltid blir så.
Den här storyn är om en sån gång.
Den utspelade sig för några veckor sedan.
Jag satt vid en åtel o väntade i åtskilliga timmar o svor åt myggen när det väl dök upp en ensam skaplig pjäs till galt på åteln.
Jag hade kanske 20 m.
Grisen stod lite snett bort från mig. Snett ner. 22.50, lite dunkelt
Alltså lite mindre träffyta, men ändå ett enkelt skott.
Korrigerade snedställningen och sköt ett skott som kändes perfekt.
Grisen markerade ordentligt och gav sig iväg.
Jag har kunnat kasta på en stressig smäll till men det kändes och såg bra ut och grisar ofta går en bit innan de faller.
Min extremt erfarna mentor som sällskapade mig grattade o sa att han åxå tyckte det var klart.
Vi kollade skottplatsen men fann ingenting.
Fortfarande övertygade om att den låg så hämtade vi hunden, bra träning o lättare.
Vi hittade nån liten blod fläck i spåren men inte mkt.
Då släppte vi hunden o tänkte att den skulle ställa eller hitta grisen.
På hunden satt gps så vi såg att det bara skenade genom skogspartiet och ut på ett stort fält. (grannens)
Hunden stannade i fältet.
Min kompanjon ställde sig på ena sidan av fältet och jag åkte runt och passade av.
Man får ju meddela markägare o berörda i efterhand vid sådana situationer o vi prioriterade att avfånga grisen.
Hunden följde med grisen över ett stort dike, där var det nån droppe blod till.
Sen parkerade grisen i ett rapsfält. Då var klockan 1 ungefär.
Rapsen räckte till brösthöjd.
Det var i princip omöjligt att skjuta där.
Vi var inne på 10 meter några gånger men det hade nog behövts 1 meter o ingen hund för att komma åt den.
Det går helt enkelt inte att se!
Det var ganska intensivt kan jag säga!
Hade det varit en liten gris så hade man ju kunnat våga sig in i närkontakt men denna var en stadig bit, det går liksom inte!
Men skam den som ger sig.
Vi höll på med den där grisen o smög fram o tillbaka i och invid det där fältet hela natten.
Vid 5 försökte vi ringa efter fler hundar och råd, till den lokale spåraren eller vad han kallas.
Vi fick inga goda tips trots kontakt.
Då ringde vi o letade andra hundar, då denna borde vara tämligen slut och hade bevisligen blivit attakerad också.
Fick inte tag på nån.
Men min kompanjon kunde fixa en, så vid 7 bröt vi.
Vi övervägde om nån skulle stå kvar o passa, men var skulle man ställa sig, minst en halv mil runt fältet, att grisen skulle gå där 1 person stod verkade bara döfött liksom.
Jag passade på att kolla skottplatsen o följa första spåren nu när det var ljust.
Jag hittade nått som skulle kunna vara en benbit eller en bit av en bete, men det går inte att säga och det var långt ifrån säkert.
Kommer innanför dörren o då ringer den vi sökt tidigare, granne, hundförare och hundägare.
Då han jagar där, så visar jag på exakt var vi lämnade grisen på 10m när.
Jag ställer mig åter i backen o han går med bandhund och skytt med sig ut i rapsen.
I princip hade grisen sedan vi lämnat den väntat tills det blivit lungt och gått därifrån in i ett annat skogsparti.
De fortsatte att spåra i skogen några kilometer ner till Mälaren.
Där hade grisen gått i o alla spår försvinner.
Då hade vi spårat och haft koll på grisen i nästan exakt 12 timmar.
Allt slutar där, end of story.
För oss jägare iallafall.
Förhoppsningsvis var det en dålig träff och grisen mådde bra, sökte skydd, överlevde och mår bra.
Det andra alternativet är inte lika kul, att det var en halvtaskig träff, att grisen lider helvetes kval innan den dör eller svälter ihjäl.
Med den insikten mår man som skytt inte särskilt bra kan jag säga.
Det är allt det man eftersträvar som inte lyckats!
Vad gick fel?
Vad kunde vi gjort bättre?
Jag kunde ha väntat på ett bättre skottläge, det var vid en åtel, den skulle inte springa nånstans direkt.
Jag kunde ha använd skjutstöd.
Nu var det fri hand, lite dunkelt o lite snett bakifrån neråt, och liten vingelmån.
Lite orutin, ja, men som sagt, jag hade inte skjutit om jag inte var säker på ett dödande skott, jag tar inga tveksamma skott (tydligen gör jag ju det)
Jag var säker.
Skottet kändes perfekt och vi 2 tyckte den markerade bra.
Men icke
Man tror ju att 358 Magnum ska fixa biffen men kaliber är inte allt även om det hörs mkt!
Skulle jag dratt iväg ett stressskot i flykten?,
med facit ja,
men som sagt allt kändes ju klockrent då!
Slog bössan fel? (har inte testat det än, jag ska)
Inskjuten på 100m, ja det kan diffa nån centimeter åxå ja.
Vad skulle man gjort annorlunda i söket då?
Väntat lite längre så grisen gått o lagt sig på en gång?
Ja kanske men med ställande hund ska det ju gå fint.
Fältet gick ju inte att ringa in.
Jag vet inte hur vi skulle gjort det bättre.
Vi hade Många galna ideer under natten kan jag säga.
4 hjuling med skytt bakpå för att komma upp o kunna skjuta o då komma nära inpå var en.
Antagligen ganska opoppis hor rapsinnehavaren dock.
Gå intill med nån form av sköldar och även handgranater och lasso var vi inne på.
Av dessa ideer blev det uppenbarligen ingenting av med!
Nä jag vet inte vad vi skulle gjort för att kunna lyckas.
Jag tar GÄRNA emot ideer och reflektioner o tips på vad som skulle gjorts.
Man måste ju åxå lära!
I mins ögon ser jag att vi gjorde allt i vår makt för att lösa situationen.
Tror inte många jägare hade kämpat hela natten och tagit semester.....
Dock hörde jag att det hade muttrats lite en grannjägare att vi hade jagat hela natten på grannmarker.
Vad fan skulle vi gjort då? Skulle vi bryta för att ringa mitt i natten?
Inbilla mig inte att de dragit ut sitt jaktlag kl 1 på natten en vardag för att spåra en gris.
Inte en chans
Detta dessutom från laget som inte kunde skilja på en 12 taggad skovel med en pinntjur i höstas...
Det är otroligt tragiskt och trist när det går fel.
Det är dock sånt som händer, det är baksidan.
Jag kan inte annat än beklaga, skämmas o bättra mig!
Men ni antijaktmänniskor har ändå inget att komma med,
era argument är inte försvarbara, så tänk inte ens tanken!